Business as usual ... på Drottninggatan

Fredagen den 7:e april 2017 utsattes Stockholm för ett attentat, då en man körde nerför Drottninggatan och sedan kraschade in i Åhléns.
Fyra människor och en hund dödades.
Sverige chockades.
Högarna med blommor, kramdjur och hälsningar växte sig enorma i innerstan.

Jag passerade ett regnigt Drottninggatan idag.
Polisbilarna gapade återigen blommtomma.
Folk skyndade fram och tillbaka som vanligt.
Business was back to normal.

Men visst fanns det spår kvar från händelsen. Hörnet på Åhléns är inte lagat ännu, utan kvar finns de båda sidorna med hälsningar till de drabbade och anhöriga.

Det läggs fortfarande blommor och tänds ljus.

Iggy är inte heller glömd.

Människor bryr sig fortfarande om de fem liv som släcktes. Det berör.

Efter påskhelgen plockades alla blommor bort från Sergeltrappan, då de börjat ruttna och lukta. Trappan ekade tom i regnet.
Kontrasten mot före påsk var enorm.

Vilken märklig känsla.
I Stockholm råder business as usual.
Livet går vidare för alla oss andra.
Men för de drabbades anhöriga kommer livet aldrig att bli densamma igen.

Ett barn, tre vuxna och en hund...

Hörnet Drottninggatan-Klarabergsgatan (tunnelbaneuppgången):

Hörnet Drottninggatan-Mäster Samuelsgatan (där han körde in i Åhlens):

Hörnan är täckt med playwoodskivor och här skriver folk hälsningar:

Och sätter upp post-it lappar med hälsningar på:

Dom hjälpte till att bromsa hastigheten i alla fall:

Sergeltrappan:

Bra jobbat!

Det var en mäktig upplevelse att få ta del av dessa enorma hav av blommor idag!

Sorgligt och vackert på samma gång.

"Man ska lämna in sina aktivitetsrapporter, besöka Platsbanken, helga arbetslinjen."

På Bokmässan i Göteborg råkade jag av en slump bara passera en ung tjej som läste högt ur lite olika böcker. Så började hon läsa denna egenskrivna text som jag bara måste återge här.

Man ska lämna in sina aktivitetsrapporter, besöka Platsbanken, helga arbetslinjen. För man ska uppfylla kravprofilen, vara positiv, lojal, pålitlig och ha ett brinnande intresse för att arbeta under stress. Man ska flexa för vikariepoolen, bemanna företagen, springa på vikariaten

Man ska hålla telefonen nära, svara när det ringer kl 05.30 söndag morgon, aldrig tacka nej till jobb. Man ska vilja vara en del av ett kreativt team, vara ambitiös med ett öga för de små detaljerna. Man ska ha en positiv läggning, vara stresstålig, tåla stress och van vid att jobba i högt tempo.

Klockan ska vara 06.03 och man ska känna sig mycket trött. Men man ska låta glad över att bli väckt, alltid vara redo att ge sig av med mottot ”Yes I Can” pumpande i blodet. Det ska vara november och man ska höra stämpelklockans tickande, sänka sina förväntningar, vara tacksam och hungrig på att jobba. Arbetslösheten ska jaga en, fattigdomen tynga en och utförsäkringarna skrämma en.

Man ska vara ung och pigg med sex års universitetsstudier och tio års erfarenhet av arbete i kök, hotell, städ, vård, skola, omsorg, industri, service och ensamarbete. Plus om man talar kinesiska, är flytande i hindi och skriver perfekt spanska! Kunskaper i självförnekelse ett plus! Ytterligare erfarenhet inom flexibilitet är meriterande.

Klockan ska vara 06.27 och man ska böja sig för följesedlarna, jobba för tre, få betalt för en, känna sig som ingen. Man ska ha rätt efternamn, rätt hudfärg, får gärna bryta på skånska men inte på arabiska. Observera att urval och intervjuer sker helt utifrån etablerade fördomar och att tjänsten är provjobb utan betalt. Det ska bli december och man ska vara en lagarbetande problemlösare som med glädje tar skit i varje kundmöte.

Man ska kunna passa tider och med kort varsel ställa in sitt liv, förneka sina vänner, fixa barnvakt och vara på plats med en imponerande förmåga att hantera maktlöshet.

Klockan ska vara 07.10 och man ska överleva hösten, lyckas pressa fram sitt stumma serviceleende ända in i februari. Man ska tycka att mörkret är mysigt, lyhört välja glädjen och ligga vaken och vänta på nästa jobbsamtal men man ska aldrig aldrig vänja sig.

Man ska göra uppror.

- Jenny Wrangborg

Texten ingår i den nysläppta antologin EFTER OSS som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

Boken kan beställas här.

Personligen tycker jag inte detta är varken en politisk fråga eller en klassfråga utan detta är något som de flesta arbetslösa i Sverige idag kan skriva under på... både de med och de utan utbildning...

I texten tycker jag även man kan läsa ut några av pusselbitarna till varför människor blir utbrända...

Eller vad säger ni alla arbetslösa och sjukskrivna där ute?

En glad amatörs bekännelse från Bokmässan 2016

ÄNTLIGEN kom jag i år iväg till den stora Bokmässan i Göteborg!

Som jag velat åka i alla år.

Ja, mässan är stor. Enorm till och med.

Har man som jag taskigt lokalsinne, kan man faktiskt gå vilse mellan alla montrar o alla gångar.

I taket borde hänga skyltar med enklare orienteringsanvisningar...

Bokar man boende sent (som jag gjorde), får man nöja sig med enklare sådant utan frukost.

Då får dagen på mässan börja med en - eller helst två - koppar kaffe o en macka,

Sen då? Vad handlar mässan egentligen om? Ja, givetvis böcker. Böcker i alla storlekar, färger, former, språk... ens egna bok är bara en sketen parentes i denna fantastiska ocean av ord o meningar.

Vill man kryssa kändisar är detta ett El Dorado...

Ända från radions värld kom de...

För att inte tala om matens och inredningarnas värld.

"Får jag fota?" - "Självklart, bara det inte gör ont!"

Från alla genrer kom de.

Lokal kändis...

En del drog större publik - andra mindre.

Men vad gör man om man kanske inte är så känd eller bara vill sticka ut?

Jo, då får man bli påhittig.

Puh, vid dagens slut var jag lika slut som dagen själv.
En middag på stan o sedan stupa i säng för att orka nästa dag.

Kändisspotting i all ära - men det var ju inte det jag kom hit för...
På dagarna kan man roa sig med att gå på precis hur många föreläsningar, författarintervjuer, boksigneringar, uppläsningar, mm som helst.

Det gällde att planera sina dagar.

Sedan var det bara att orientera sig fram o kryssa mellan montrar o människor...

Det var intressanta föredrag o det var gripande föredrag.

Jag som inte är så förtjust i poesi fastnade ändå i en monter o lyssnade på några underbara texter.

Här fanns något för alla - även de yngre.

Och det fanns till och med HUNDAR med på mässan! Så sympatiskt!

När min egen hund Dino (Border Collien på bilden) roade sig på Vrestaby Hundhotell strax utanför Göteborg...

...var det andra hundar som faktiskt signerade böcker på mässan!
Här har vi Deckarhundarna...

 och här en Bokhund...

 Och självklart allas vår Arthur!

O mitt i allt detta fanns lilla jag! Det kändes lite surrealistiskt.

(Mer om min bok här.)

Nä, nu är jag helt slut efter denna vistelse. Det är tröttande för huvudet i längden.
Dags att åka vidare i livet.

 Men först en "god" middag, lite facebookande.... o en god natts sömn!

Tack för mig!

Kanske ses vi nästa år på Bokmässan 2017...

PS! Och ja, jag köpte med mig m å n g a böcker hem... :-)