måndag 3 oktober 2016

"Man ska lämna in sina aktivitetsrapporter, besöka Platsbanken, helga arbetslinjen."

På Bokmässan i Göteborg råkade jag av en slump bara passera en ung tjej som läste högt ur lite olika böcker. Så började hon läsa denna egenskrivna text som jag bara måste återge här.

Man ska lämna in sina aktivitetsrapporter, besöka Platsbanken, helga arbetslinjen. För man ska uppfylla kravprofilen, vara positiv, lojal, pålitlig och ha ett brinnande intresse för att arbeta under stress. Man ska flexa för vikariepoolen, bemanna företagen, springa på vikariaten

Man ska hålla telefonen nära, svara när det ringer kl 05.30 söndag morgon, aldrig tacka nej till jobb. Man ska vilja vara en del av ett kreativt team, vara ambitiös med ett öga för de små detaljerna. Man ska ha en positiv läggning, vara stresstålig, tåla stress och van vid att jobba i högt tempo.
Klockan ska vara 06.03 och man ska känna sig mycket trött. Men man ska låta glad över att bli väckt, alltid vara redo att ge sig av med mottot ”Yes I Can” pumpande i blodet. Det ska vara november och man ska höra stämpelklockans tickande, sänka sina förväntningar, vara tacksam och hungrig på att jobba. Arbetslösheten ska jaga en, fattigdomen tynga en och utförsäkringarna skrämma en.

Man ska vara ung och pigg med sex års universitetsstudier och tio års erfarenhet av arbete i kök, hotell, städ, vård, skola, omsorg, industri, service och ensamarbete. Plus om man talar kinesiska, är flytande i hindi och skriver perfekt spanska! Kunskaper i självförnekelse ett plus! Ytterligare erfarenhet inom flexibilitet är meriterande.

Klockan ska vara 06.27 och man ska böja sig för följesedlarna, jobba för tre, få betalt för en, känna sig som ingen. Man ska ha rätt efternamn, rätt hudfärg, får gärna bryta på skånska men inte på arabiska. Observera att urval och intervjuer sker helt utifrån etablerade fördomar och att tjänsten är provjobb utan betalt. Det ska bli december och man ska vara en lagarbetande problemlösare som med glädje tar skit i varje kundmöte.

Man ska kunna passa tider och med kort varsel ställa in sitt liv, förneka sina vänner, fixa barnvakt och vara på plats med en imponerande förmåga att hantera maktlöshet.

Klockan ska vara 07.10 och man ska överleva hösten, lyckas pressa fram sitt stumma serviceleende ända in i februari. Man ska tycka att mörkret är mysigt, lyhört välja glädjen och ligga vaken och vänta på nästa jobbsamtal men man ska aldrig aldrig vänja sig.


Man ska göra uppror.
- Jenny Wrangborg

Texten ingår i den nysläppta antologin EFTER OSS som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.
Boken kan beställas här.

Personligen tycker jag inte detta är varken en politisk fråga eller en klassfråga utan detta är något som de flesta arbetslösa i Sverige idag kan skriva under på... både de med och de utan utbildning...

I texten tycker jag även man kan läsa ut några av pusselbitarna till varför människor blir utbrända...

Eller vad säger ni alla arbetslösa och sjukskrivna där ute?

söndag 25 september 2016

En glad amatörs bekännelse från Bokmässan 2016


ÄNTLIGEN kom jag i år iväg till den stora Bokmässan i Göteborg!
Som jag velat åka i alla år.

Ja, mässan är stor. Enorm till och med.
Har man som jag taskigt lokalsinne, kan man faktiskt gå vilse mellan alla montrar o alla gångar.

I taket borde hänga skyltar med enklare orienteringsanvisningar...


Bokar man boende sent (som jag gjorde), får man nöja sig med enklare sådant utan frukost.
Då får dagen på mässan börja med en - eller helst två - koppar kaffe o en macka,


Sen då? Vad handlar mässan egentligen om? Ja, givetvis böcker. Böcker i alla storlekar, färger, former, språk... ens egna bok är bara en sketen parentes i denna fantastiska ocean av ord o meningar.

Vill man kryssa kändisar är detta ett El Dorado...





Ända från radions värld kom de...



För att inte tala om matens och inredningarnas värld.


"Får jag fota?" - "Självklart, bara det inte gör ont!"


Från alla genrer kom de.


Lokal kändis...



En del drog större publik - andra mindre.

Men vad gör man om man kanske inte är så känd eller bara vill sticka ut?
Jo, då får man bli påhittig.



Puh, vid dagens slut var jag lika slut som dagen själv.
En middag på stan o sedan stupa i säng för att orka nästa dag.


Kändisspotting i all ära - men det var ju inte det jag kom hit för...
På dagarna kan man roa sig med att gå på precis hur många föreläsningar, författarintervjuer, boksigneringar, uppläsningar, mm som helst.


Det gällde att planera sina dagar.


Sedan var det bara att orientera sig fram o kryssa mellan montrar o människor...



Det var intressanta föredrag o det var gripande föredrag.


Jag som inte är så förtjust i poesi fastnade ändå i en monter o lyssnade på några underbara texter.


Här fanns något för alla - även de yngre.




Och det fanns till och med HUNDAR med på mässan! Så sympatiskt!

När min egen hund Dino (Border Collien på bilden) roade sig på Vrestaby Hundhotell strax utanför Göteborg...


...var det andra hundar som faktiskt signerade böcker på mässan!
Här har vi Deckarhundarna...



 och här en Bokhund...


 Och självklart allas vår Arthur!


O mitt i allt detta fanns lilla jag! Det kändes lite surrealistiskt.


(Mer om min bok här.)

Nä, nu är jag helt slut efter denna vistelse. Det är tröttande för huvudet i längden.
Dags att åka vidare i livet.


 Men först en "god" middag, lite facebookande.... o en god natts sömn!


Tack för mig!

Kanske ses vi nästa år på Bokmässan 2017...

PS! Och ja, jag köpte med mig m å n g a böcker hem... :-)

lördag 26 september 2015

Lidingöloppet 2015


Hade turen (eller oturen - beroende på hur man ser det...) att tajma in min hundpromenad idag med att de ledande deltagarna i huvudloppet (30 km) sprang nerför backen (mot Kyttingevägen).

Först kom två 4-hjulingar.

 Sedan kom den förste löparen.

Och efter honom kom en cyklistfunktionär.

Och först kom då William Morwabe från Kenya som även vann loppet på 1.37.37!

Sedan kom Japhet Kipkorir, även han från Kenya, som kom in tvåa på 1.37.49.

Följd av Hosea Kiplagat Tuei, även han från Kenya, som kom in trea på 1.38.16.

Sedan kom Dante Taye från Etiopien (Ullevi FK) som kom in fyra på 1.42.33.

Femma kom Moses Moi Mwarur från Kenya på 1.42.57,

Sedan kom Rolf Steier från Norge (SK Vidar) men han blev omsprungen av sin landsman och slutade som 7:a på 1.43.24.

Eirik Gramstad från Norge (SK Vidar) lyckades springa om sin landsman och slutade 6:a på 1.43.04.

Och på 8:e plats kom förste Lidingöbon! Giancarlo Simion (IFK Lidingö SOK) sprang in på 1.43.40.


På 9:e plats kom andre Lidingöbon! Mårten Boström (IFK Lidingö SOK) sprang in på 1.44.54.


Och som nummer 10 kom Yared Admasu (Hälle IF) som sprang in på 11:e plats på 1.45.13.
Han blev omsprungen av Linus Rosdal (KFUM Örebro Friidrott) som sprang in på 1.44.56.
Men jag fotade bara de första tio ekipagen som sprang förbi... ;-)

Fast egentligen är jag inte speciellt intresserad...

Jag passade på att träna Dino på att kunna koppla av precis bredvid alla springande deltagare. :-)

Fascinerande med detta intresse för att springa långt o fort.

Och alla klarar ju inte av det heller utan många är det tydligen som bryter och får åka "ambulans" (de 4-hjulsdrivna bilarna med släpvagn) tillbaka till någon sjukstuga.

Jag såg flera stackare ligga på bår med dropp, helt färdiga, men det tycker jag inte man som förbipasserande behöver föreviga. De var nog tillräckligt besvikna ändå utan att behöva hamna på någons kameralins...

Jaja, vad olika hobbies vi har vi homo sapiens! :-)

onsdag 19 augusti 2015

John McCain på Stockholmsbesök


Vad är det som händer?

Jag ska gå en promenad med Dino på Gärdet och in susar tre militärhelikoptrar!


Dino och jag går dit och frågar några poliser vad som är på gång.
Det är den amerikanske senatorn och tidigare presidentkandidaten, republikanen John McCain som besöker Sverige.

Lite mer info om besöket hittar du här:

http://www.svd.se/senator-john-mccain-i-sverige


McCain utsåg Sarah Palin som sin vicepresidentkandidat men förlorade som alla vet mot Barack Obama.

79 bast är gubben... men uppenbarligen fortfarande piggelin.
Här kommer de med en buss och går sista biten.

McCain var stridspilot i den amerikanska marinen under Vietnamnkriget.

Här blev det stopp för intervju och filmning/fotografering,

Dagens Nyheters artikel och film från tillfället. Jag syns nästan...
http://www.dn.se/nyheter/sverige/mccain-varnar-sverige-for-putin/

Dom här tjejerna gick fram och frågade polisen vad det var.
"Alla är så svartklädda."
"Är det en begravning?"
Jag tyckte tjejernas frågor och kommentarer var roliga!

Någon höjdare antar jag...

Den obligatoriska kepsen åker på!

Men vad gör han?
Han börjar gå mot tjejerna!

Journalisterna springer snabbt fram...

Gruppfotografering.
Uppenbarligen var detta inte planerat!

Byter de epostadresser eller...

En journalist tog namnen på tjejerna och sa att detta eventuellt skulle komma i morgondagens DN!

Så går McCain ombord i den första helikoptern.

Under tiden har Dino blivit kompis med en av avspärrningspoliserna!

Förberedelse för take-off.

Trååååååååkigt" - hälsar Dino! Som inte reagerade ett dugg på varken blåsten eller dånet från helikoptrarna!

Och så sticker dom!

Up up and away...

Tre prickar som blir mindre och mindre.

Och här filmade jag när de stack.
video

Ursäkta skakigheten men jag höll mobilvideon med vänster hand och fotade med systemkameran med höger hand samtidigt som jag skulle ha koll på Dino som rörde sig runt mig...